Libes

Då var hösten kommen, och kylan likaväl. Våra frusna kroppar får oss att stanna inne, kura ihop oss under en filt, kanske med en kopp té framför en brasa där lågorna åter värmer oss. Genom fönstret skådar vi den vackra naturen, och hur den skiftar i färg. Är det inte makalöst hur en värld kan vara så vacker?
Sommaren må vara förfluten, men solens strålar skiner än. De har en förmåga att värma oss, och de håller vår lycka uppe. Det är just dessa strålar, som agerar mitt i den kalla höstens ankomst, som ger mig viljan att vara utomhus. De hjälper mig att öppna ögonen för naturen, inse dess skönhet och vilja vara en del av den. Varma jackan på, och ut går jag. Möter en vind som smeker mina kinder så kallt, men ändå så värmande. Löven prasslar vid mina fötter, och löv faller på mitt hår från träden. Gula, bruna, klarröda, rostfärgade, alla är de i höstens färger, och de tilltalar mig.

Hösten kan ses som mörk, burrig och kall, men glöm då inte att den även kan vara ljus, vacker och rofull. Hösten sätter färg på världen på ett så naturligt sätt. Årstiden ger mig inspiration till min livsstil. Gåt ut och möt naturen, och inse dess skönhet. Stanna inte inne för kylans skull, den glöms bort bakom alla upplevelser.